Då var det dags för HUNDTRÄNING

 

dobbelstand-lavland

Omställningen från burperioden till friheten tar tid för kycklingen. Svaga vingmuskler och omställning till ny föda gör att omgivande faror inte uppfattas i tid. Modern forskning har visat att de flesta utsatta fåglar har strukit med under de första 14 dagarna. Räven svarar för den högsta dödligheten och uppfattningen hos jägare har varit att fåglarna har rymt utsättningsplatsen. I många fall har räven besökt utsättningsplatsen redan första natten och då har kanske en del fåglar flytt utsättningsplatsen för att i sen aldrig återvända. Tidigare utsättning har som regel skett utan att man har försökt skydda utsättningsplatsen mot rovdjur och att ge de utsatta fåglarna tid till anpassning. Därför rekommenderar jag att ni alltid använder elstängsel som förebyggande åtgärd. Jag har under de 10 år som jag har propagerat för elstängsel konstaterat att utsättningen har varit mer framgångsrik om stängsel använts. Sjalvfallet har några misslyckats p.g.a. val av felaktig utsättningsplats, dåliga eller misskötta fåglar mm. En investering på kanske 1500 kr kan gå upp i rök på en enda natt och det är ungefär vad kostnaden för ett elstängsel uppgår till. Tycker man att det är för dyrt kan man ju försöka låna ett elstängsel.

SYFTET MED UTSÄTTNINGEN?
Vad vill vi då uppnå med utsättningen? Det finns olika mål med utsättning av fältfågel, som t ex att man

• vill återskapa fältfågeln i landskapet
• nyintroducera en art
• utöka en redan befintlig art

Dessa syften kan grundas enbart på ett renodlat naturintresse eller för att man vill uppnå goda jaktmöjligheter eller bara träningsmöjligheter för sin hund. När det gäller denna tidnings läsekrets är det i huvudsak träningsmöjligheter för sin hund man vill skapa. Men, lyckas man även skapa en etablering av t ex rapphöns slår man ju två flugor i en smäll. Tänk att få till så många fågelsituationer att ens stående fågelhund blir fulländad i sina fågeltagningar!
När det sen gäller rapphöns i synnerhet så får även dessa träningstillfällen. Efter det att rapphönsen flugit fram och tillbaka till lockfågelburen så flyger de lika bra som vilda fåglar. De blir mer och mer lätta på vingarna och med en oförsiktig/närgången hund så blir lätt resultatet en s k «stöt». Precis som en vild fågel kan bete sig.

RISKER VID UTSATTNING
Jag har tidigare berättat om rävens förödande skicklighet, men även grävlingen kan utgöra en fara nattetid. Vid utsättning i närhet av våtmarker eller bäckar finns dessutom risk för att minken kan komma på besök och då räcker inte elstängslet till. Dagtid är det duvhöken som är det största hotet.
Placeras de nyutsatta fåglarna i närheten av träd är risken stor att duvhöken kommer att utnyttja tillfället och attackera dem. Använder man elstängsel så klarar man räv och grävling men ser man också till att utsättningsplatsen är befriad från träd så minskar man duvhökens möjligheter. Duvhöken kan även sätta sig på utsättningsburen och attackerar därifrån de stressade fåglarna när de lyfter mot taknätet. Se därför till att fåglarna i buren har skydd att krypa in i.
Det kan hända att personer besöker buren och glömmer att kontrollera att burdörren stängts ordentligt. Förse därför burdörren med ett lås.
När det sen är dags för hundträning ha då i åtanke att de första gångerna är fåglarna dåliga på att flyga. Risken är därför stor att hunden hinner ta fågeln i uppfloget, och framtida olater kan bli svåra att komma tillrätta med.Var därför försiktig i början så hunden inte lyckas ta någon fågel.
Kom ihåg att en rapphöna «ger allt» i sitt första uppflog, och när den sen har landat är den som regel helt slut. Första gången man tränar sin hund på rapphöna gäller alltså bara ett uppflog, och vill man vara på den säkra sidan så använd lina på hunden!
En fasan däremot behöver längre tid på sig att bli en bra flygare och löper därför hellre undan än lyfter. För att träna på fasan skall fåglarna ha vistats ute en längre tid (ca 2-4 veckor) och hunden måste vara rutinerad och lydig. Vid hundträning tänk då på att slå av strömmen på elstängslet. Acceptera inte att hunden går till buren och stör lockfåglarna - det är på fälten hunden ska söka och allt som är i bur är förbjudet.
Tänk på att en bristfällig transport av fåglarna kan spoliera allt. Transport en solig dag utan solskydd och dålig ventilation kan innebära att fåglarna far mycket illa! Fåglarna i lådan kan också bli stressade av omgivningen och börjar klättra på varandra. Det går mycket snabbt för dem att bli av med fjädrarna på ryggen och sådana fåglar får det mycket svårare att klara livhanken ute i naturen. Se därför till att transportmiljön är sval, syrerik och störningsfri. Transportera dem därför helst i ett mörkt utrymme.

UTSÄTTNINGS-
MODELLER
Det finns många sätt att fylla marken med fågel och jag kommer inte att förespråka någon särskild modell, utan det är tidpunkten på året som måste få avgöra vilken modell som blir lämplig.
Följande utsättningsmodeller finns:
• vaxna fåglar på våren
• halvvärpta fåglar på vår-sommar
• tamhöna eller vild höna med sina kycklingar på sommar-höst
• 8-10 veckors kycklingar på hösten

NÅGRA RÅD VID
UTSATTNING AV FASAN
Fasanen behöver ett omväxlande landskap med åkrar och skogsområden som kan erbjuda skydd vintertid. Märgelgravar och sjöstränder med vassområden tycker de också om. Kan inte denna miljö erbjudas så är utsättning av fasan meningslös. Vill man etablera en fasanstam på sina marker är den viktigaste åtgärden att plantera skyddsväxter och att anlägga viltåkrar.
Skall en utsättning av fältfågel lyckas bra, så bör rovviltstammen hållas väl nere såväl före som under och efter en utplantering. Det är då framför allt kråkfåglarna och räven som är de främsta predatorerna, men även grävlingen.
Utsättningsområdet måste ha bra skydd och vara så stort att fåglarna har en rimlig chans att vara kvar där och hitta föda. Den utsättningsplats man väljer bör vara den snårigaste och risigaste platsen i området. Litet foder eller avrensvete bör spridas ut på marken vid utsläppningsplatsen.
Under de första dagarna bör man själv vara i närheten av utsätiningsplatsen så att inte rovviltet skrämmer eller tar bort fåglarna. Genom att sätta ungfågel i voljär några dagar eller en vecka på utsättningsplatsen innan de släpps fria, kan man lättare få dem att stanna kvar. Med denna metod lyckas man lättare få fåglarna att stanna kvar inom området genom utfodring och vinteröverlevnaden blir beroende på biotopens utformning. Återkommande utsättningar är nödvändiga de första åren för att uppnå en större avelsbredd på stammen.

UTFODRING
För att fasanerna skall överleva vintern och vara i god kondition inför kommande föryngringssäsong krävs utfodring. Foderplatsen skall iordningställas i god tid (senast i oktober), så att fåglarna lär sig hitta fodret om vintern skulle komma oväntat snabbt. De platser där fasaner gärna uppehåller sig i oktober kan vara tomma på fågel i december. Därför är det viktigt att lägga foderplatsen där

* det är nära till övernatiningsträden (ung granskag)
* det finns bra markskydd med soli ga öppningar
* fåglarna ursprungligen sattes ut

FODERPLATSEN
Det är oerhört viktigt att foderplatsen är väl skyddad. Duvhökens framgång vid jakt är många gånger större om fasanerna utfodras på en plats med dåligt markskydd i jämförelse med en plats med förstklassigt markskydd, t ex vass eller energiskog. Den bör ligga nära hus eller vägar så att man lätt kan nå den med foder och med jämna mellanrum kan inspektera den från bil eller cykel. Under snöstormar sätts remisens förmåga att ge fasanen skydd mot väder och predatorer på hårda prov. Om foderplatsen ligger på vindsidan blir den snabbt översnöad. Därför är det rekommendabelt att ha en alternativ foderplats om den ordinarie blir igensnöad.
Dungar med bristfälligt skydd kommer att utgöra ett dåligt skydd för fasanerna om förekomsten av duvhök är riklig. Foderplatsen skall placeras så att predatorernas, och då särskilt duvhökens, jakt försvåras. Lämpligt är en öppning på mellan 3 och 5 meter i diameter som placeras så långt in i remissen att höken inte kan slå från stora öppna ytor där den får upp hög hastighet. Markskyddet bör vara så tätt som möjligt i kanterna. Höken stoppas där medan fasanerna snabbt kan försätta sig i skydd.


FODER OCH FODERANORDNINGAR
Småfåglar, kråkor, rådjur och andra objudna gäster kan förse sig med en stor del av det foder som är avsett för fasanerna. Då detta kan bli en kostsam gästfrihet bör man göra någon form av foderautomat. Den nedan beskrivna är gjord av fat och avsedd för rent spannmål, förslagsvit vete som fasanen främst föredrar. Grus av lämplig storlek för matsmältningen bör läggas under, i eller intill foderautomaten. Majs och avres från gräsfröodlingar är också lämpligt foder för fasan.


NÅGRA VIKTIGA RÅD VID UTSÄTTNING
Låt fåglarna vänja sig vid platsen genom att de får vara kvar i utsättningsburen minst en vecka innan den öppnas. Påfyllning av nya fåglar kanske sedan alla de tidigare har vandrat ut. Fasankycklingarna bör vara minst 8 veckor gamla. Fasanerna har liten flockkänsla och det är i princip maten och utsättningsplatsen som kan hålla dem kvar, förutsatt att platsen är väl skyddad. Gör hagen med elstängsel mycket stor och hägna gärna in t ex hela holmen.
Använd inledningsvis samma foder som fåglarna f?ck hos uppfödaren och gå sedan successivt över till vete. Se till att det alltid finns mat och vatten till såväl de instängda som de utsläppta fåglarna.


NAGRA RÅD VID SJÄLVA UTSÄTTNINGEN AV RAPPHONS
Rapphönsens ideala landskap bör vara öppet, torrt och beläget långt från skogsområden. Åkerlandskap med varierande grödor och rikligt med dikesrenar med låga buskage är utmärkta biotoper för rapphöns. Den svåraste årstiden för rapphönsen är vintern och om utbudet av föda är begränsat p.g.a. skare eller därför att åkerlandskapet enbart består av plejen så är de beroende av utfodring.
Åkerlandskap med innehåll av vallar, ängen och höstsådd som bryts av med busktäta dikesrenar blir utmärkta utsätiningsområden. Under vintern består dieten i huvudsak av brodd, växtdelar från vallväxter samt spillsäd och ogräsfrön. Vintertid klarar sig rapphönan genom att gräva ner sig i lössnö för att komma åt föda.


RAPPHÖNSTAK
Ett utmärkt sätt att hjälpa rapphönsen under snörika vintrar är att bygga ett s k rapphönstak. Detta bör i god tid placeras vid utsättningsplatsen, på stubbåkrar eller liknande platser där rapphönsen håller till. Rätt placerat ger det ett gott skydd vid dålig väderlek men även mot rovdjur.
Rapphönan vill ha öppet runt om vilket gör det lätt att hålla utkik efter annalkande faror. En duvhök får det svårt att överraska en grupp rapphöns om fältet är fritt. Det har visat sig att en rapphönskull som har attackerats av duvhök har flugit i en båge och därefter snabbt flugit tillbaka till rapphönstaket.
Foder och foderanordning skall vara desamma som för fasan.
hönsen håller till.
NÅGRA VIKTIGA RÅD VID-UTSATTNING

Låt fåglarna vänja sig vid platsen genom att vara kvar i utsättningsburen i minst en vecka och öppna sedan upp den ena delen av buren. Rapphönskycklingarna böra vara 6-8 veckor gamla eller äldre. Till skillnad mot fasanerna har rapphönsen en stor flockkänsla och detta utnyttjar man genom att ha en liten grupp fågel (1/3-1/ 2 av kullen) kvar i buren, som nu får fungera som lockfåglar. Det går inte att fylla på nya fåglar och tro att dessa ska kunna smälta in i en ny flock. Den grupp som är fri får gå ut och in i buren som den vill, medan den andra gruppen får vara inlåst. Om utsättningsplatsen är liten och t ex ligger nära ett skogsbryn kan man låta alla vara kvar i buren och vid hundträning bara plocka ut en och en i terrängen. När träningen är avslutad flyger dessa tillbaka till buren och med en sinnrik anordning återfångas de.
Man kan också skifta grupp, dvs låter dem turas om att vara ute respektive inne i buren. Jag har redan berättat att rapphönan snabbt blir en bra flygare, och är skogen/holmen relativt nära belägen så räcker en stöt för att de ska flyga in i den täckta terrängen. Därför kan alternativet att plocka ut en och en eller skifta grupp vara ett lämpligt tillvägagångssätt.
Utsättningsburen bör placeras mitt i det öppna landskapet och inte vid en skogskant, holme eller dike med buskage. När du ska stöta ut flocken från utsättningsburen och det är nära till skydd blir det svårt att få ut rapphönsen på det öppna fältet! Lämpligt underlag är stubb, vall och ogräsmark som bör ligga i nivå upp till ca 1 dm. Använd till att börja med samma foder som fåglarna hade hos uppfödaren och gå successivt över till vete. Se till att det alltid finns mat och vatten till såväl de inlåsta som de utsläppta fåglarna.

RITNING PÅ EN UTSÄTTNINGSBUR FÖR FRILANDSUPPFÖDDA KYCKLINGAR
För tamhöna med kycklingar.
RITNING PÅ EN UTSÄTTNINGSBUR MED KOMBINERAD FÅNGST- OCH LOCKFÅGELBUR
Storlek:
3 m lång x 2,5 m bred samt höjd 0,9 m. Modell mindre 2 m x 1,5 m x 0,9 m. Avpassad för 20-30 rapphöns eller fasaner, modell mindre för 10-15 rapphöns eller fasaner.

Material:
Vattenfast plywood på sidorna och på den täckta delen av taket l»x2» virke som ramkonstruktion, 4-kantsnät på sidorna. Taknätet ska bestå av nylonnät. Buren byggs i 6 sektioner som gör den lätt att flytta. Med buntband monterar du lätt ihop buren. Nylonnätet drar du ned på sidorna och med hjälp av buntbanden fäster du detta i fyrkantsnätet.
För rapphöns delas buren i två halvor med en mittenram men för fasan behövs inte detta. Man låter fåglarna gå ut i de små öppningarna (20x20 cm) placerade på ena gaveln. Ha taket där fåglarna, maten samt vattnet får skydd mot sol, vind och nederbörd (i och utanför buren). Vill man fånga in de utsläppta fåglarna kan man placera sk gillerpinnar i öppningen. Dessa pinnar viker inåt när fågeln vill gå in, men tar emot när fågeln vill gå ut. Tänk på att placeringen av dörren ska vara vid den takförsedda delen, så att en smidig och störningsfri hantering vid vatten- och federbyte är möjlig.
På ett avstånd av minst 5-10 m från buren placeras elstängsel. Första tråden placeras 15 cm från marken och följande två trådar med samma mått uppåt (se beskrivnin~ i Avance 5/01
Det stora problemet är inte att det saknas ytor att träna på utan att det saknas fågel! Många markägare ställer sig dock positiva till att man sätter ut fågel på deras marker och att man efter avslutad hundträning överlåter fåglarna till markägaren. Det faller sig givetvis naturligt eftersom fåglarna redan är ute i det fria. Kom överens med markägaren om vilka regler som gäller vid utsättning och hundträning.
Gå gärna ihop en liten grupp hundägare och samordna kostnaderna för inköp av fågel, burar och foder. Det har visat sig betydligt billigare att investera i ett sånt arrangemang än i ett besök på fjället, och kan antalet fågelsituationer bli fler än på fjället gör det ju inte saken sämre. Till det positiva hör även att resan till träningsplatsen blir kortare, du vet var fåglarna finns och träningen kan pågå under en längre tidsperiod. Själv

Rapphönan är unghunåsns och
den oerfarna hundens
träningfågel

Fasanen är den äldre och den erfarna hundens träningsfågel

fallet har fjällträningen sitt klara värde för den litet mer fullfjädrade hunden, men då kanske man vill uppnå litet andra syften med sin resa.
Tänk på att variera träningen och träningsplatsen så att inte träningen blir situationsbunden, och när allt går åt rätt håll så måste man stegra svårighetsgraden till jaktliga nivåer.
När fågelträningen inleds skall en unghund vara så lydig att den respekterar fågel i alla situationer. Låt aldrig hunden förfölja fågel. Se till att grunddressyren är fullständig, är du osäker använd då lina som säkerhet. Det viktigaste i början är inte att hunden står utan att den finner fågel och respekterar uppflog. Så småningom lär sig hunden att vara försiktig och börjar smyga sig på fågeln med ett stramt stånd. I detta läge innebär det att fågeln trycker. För den hund som utvecklats i denna riktning kommer inte avancen att innebära några problem.
Nästa steg är att söka efter fågel som löper mycket. En hund måste lära sig att när den väl står för löpa eller tryckande fågel så får den inte lämna ståndet förrän ett kommando ges från föraren. Har hunden svårt att bestämma sig när den ska stå för en löpa och i de flesta fall stöter, så kan man åtgärda problemet genom att kommendera hunden stanna kvar på löpan. När föraren/ skytten kommer fram till hunden startar man avancearbetet och hunden kommer snart att förstå vad man menar.
Vid den inledande fågelträningen skall man som förare vara positiv vid stöt men negativ vid förföljande av fågel. När hunden tidigare vid flera tillfällen stått för fågel och missköter sig eller blir för närgången så att fåglarna lyfter ska man visa sitt missnöje så att hunden får klart för sig att den agerat fel. Fåglar får inte lyfta utan anledning, dvs utan att stånd och avance har presterats.
Till skillnad mot den hund som tillåtits att förfölja fågel kommer även denna hund att lära sig att stå för fågel, men när avanceringen sker så kommer hunden att förfölja fågel. Föraren försöker då att korrigera förföljandet med resultat att hunden inte kommer att förstå orsaken. En vek/försiktig hund kan då uppfatta situationen som att han inte får resa fågel och blir därmed trög i avancen. Den tuffa/starka hunden fortsätter oförtrutet sina olater med att förfölja flygande fågel såväl efter avancering som vid stöt. Befäst därför grundlydnaden ordentligt innan denna träning på allvar tar sin början.

Lycka till med utsättningen och träna hund och fågel på rätt sätt!

Leter du etter noe?

180x500-Stott-oss_med_din_Grasrotandel
 

Samarbeidspartnere

LOGO RC 485

 

 

 

 

Ledig annonseplass
Kontakt
dersom du ønsker
å annonsere her!